VM-finalen mellan Danmark och Sverige slutade med att danskarna kunde försvara sitt VM-guld från 2019 efter att i söndags kväll ha vunnit matchen mot Sverige med 26–24.
Det svenska landslaget lämnade inte Kairo med det chartrade flygplanet förrän klockan två på måndag morgon. Planet mellanlandade i Frankfurt där flera av de ”tyska” spelarna, däribland Max, hoppade av.
– Jag tog tåget till Köln och sedan taxi därifrån hem, säger den SHK-fostrade mittsexan.
Fick du något mottagande?
– Ehh…nej, ha ha! Min fru Amanda kom hem igår eftermiddags och vi fick blommor som kom idag tisdag från Svenska handbollsförbundet, säger Darj som vad gäller den egna klubben Bergischer HC så här långt bara haft samtal med lagets tränare.
Inte hunnit bearbeta
Det låter som om varken han eller laget har gjort en prestation, men det har man ju så klart. Det handlar inte bara om att nå en VM-final utan också sättet som man gjorde det på.
Har du hunnit bearbeta VM ännu?
– Det är fortfarande lite för tätt inpå. Man är borta så pass länge och det händer så mycket när man är borta så länge. Att man har gått så långt…det är svårt att ta in. Man är givetvis fortfarande besviken över att vi inte vann och det hänger fortfarande över en, säger Darj.
– Men på det stora hela är man jävligt stolt och nöjd över att vi kunde prestera så bra i så många matcher. Man kan prestera bra i någon match här eller där, men att vi kunde göra det i så många matcher är en jävla bedrift med tanke på hur lite vi har spelat tillsammans!
Kan du prata i termer av vunnet silver snarare än förlorat guld med tanke på att det inte var så stora förväntningar på laget?
– Nej, det kan jag nog inte. Inte än. Om någon hade sagt innan turneringen ”tänk om ni tar silver” och visst, det hade man ju tagit, men när man väl är där så är man inte nöjd! Alla som är med i landslaget är där för att vi inte är nöjda om vi inte vinner. Det är vår drivkraft: att vilja vinna, säger Darj.
– Man är stolt över att gruppen presterat så pass bra…men lik förbannat förlorade vi ett guld.
Underkastade sig
Uppladdningen inför turneringen var allt annat än optimal. Med hela nio mästerskapsdebutanter var de två EM-kvalmatcherna mot Montenegro tidigt i januari av stor vikt för att spela ihop laget men de sköts upp.
Efter ett fall av corona i laget inskränkte sig dessutom antalet kollektiva träningar innan avresan till Egypten till blott fyra tillfällen.
– Att då kunna prestera som vi gjorde borde vara ganska unikt, menar Darj.
Har du någon egen förklaring till att det gick så pass bra?
– Alla underkastade sig idén om hur vi ville spela väldigt snabbt. I och med att vi inte kunde göra det fysiskt fick vi prata väldigt mycket om hur vi skulle göra i alla situationer. Alla var villiga att göra allt för varandra, säger Darj.
– Det låter väldigt enkelt men vi gjorde de enkla sakerna väldigt bra. Plus att vi vet att vi alla är bra handbollsspelare.
Gick det att anamma spelidén i alla matcherna eller behövde man skruva på det i någon riktning beroende på motstånd?
– Lite taktik lägger man på varje motståndare även om man kanske inte har så mycket tid. Men i det stora hela behövde vi inte ändra så mycket.
Flera fullträffar
Vilken eller vilka av matcherna tycker du att ni fick till en fullträff från första till sista minut?
– Mot Egypten (24–23) visade vi att vi var bra; det var där vi fick en tro på oss själva. I matchen mot Frankrike (32–26) följde vi verkligen vår idé för hur vi ska spela. Det här var bra motståndare. Då var det extra gott att vinna matcherna, säger Darj.
– Men vi var också bra mot Qatar (35–23), som vi ju kör över, men det är inte samma sorts motstånd om man jämför med Egypten och Frankrike, säger han.
– Vi spelade lika mot Slovenien (28–28), som är ett topp-fem-lag, men där var vi inte helt nöjda. Där fanns det mer som vi kunde ha gjort bättre.
Är du nöjd med din egen insats?
– Det är väl som laget. I vissa matcher är jag väldigt nöjd, i andra kunde jag ha gjort det bättre. Men jag är nöjd över att jag fått så pass mycket ansvar och fått spela så pass mycket. säger han.
Besökte pyramiderna
Kring själva VM har turneringen utifrån ett svenskt perspektiv fungerat utmärkt vad gäller boende, mat och transporter.
– Man visste ju inte riktigt hur det skulle bli när man åkte till Egypten. Det fanns en del lag som hade lite mer krav än vad som fanns från början, men arrangörerna var väldigt tillmötesgående, säger han.
Alla lag hade fått var sin lagguide tilldelad som hade koll på precis allt. Landslagets videoanalytiker Mikael ”Frasse” Franzén, tillika Alingsås tränare, såg dessutom till att Sveriges guide Omar fastnade för Gais.
– Omar och vår team manager Tobias Karlsson gjorde alla scheman, säger Darj.
Laget hade två dagar ledigt för vila innan kvartsfinalerna. Då blev det möjligt att besöka pyramiderna vid Giza som, vilket kanske inte är så känt, ligger strax väster om Kairo. Avståndet mellan hotellet och pyramiderna är bara cirka två mil.
– Vi åkte dit på förmiddagen dagen efter matchen mot Ryssland. Vi stannade en bit bort för att vi inte skulle vara bland alla människor, säger han.
– Det var mäktigt! Man tänker ju bara på hur man kunde bygga det. Huvudet bara snurrade.
Tillbaka i vardagen
Max är tillbaka i den tyska klubbvardagen men någon match i tyska Bundesliga nu på lördag hemma mot Lemgo blir det inte.
– Lemgo hade tre spelare som spelade i söndags. Rekommendationen var att vi skulle vara fem dagar i karantän. Då valde Lemgo att flytta matchen, säger Darj.
– Vi har inte match förrän torsdag i nästa vecka. Jag börjar träna (med lagkamraterna) på söndag eller måndag. Fysiskt är man kanske lite mer sliten än de andra, men jag hoppas att jag inte ligger alltför långt efter, säger han.
Är det svårt att ställa om huvudet efter en så pass intensiv upplevelse?
– Man brukar vara ganska sliten efter flera veckor tillsammans. Framför allt brukar jag vara väldigt trött i huvudet. Det brukar ta några dagar med att landa och umgås med Amanda innan man är på banan igen.
Tony Balogh
0303-72 82 24
tony.balogh@lokaltidningensto.se