Huset som byggts i Jugendstil har kommit att kallas Simonssons efter de sista privata ägarna. Det byggdes i början av 1900-talet av Albert Josefsson, en av sönerna från grannfastigheten Mariagården. Grunden till huset lades med hjälp av rallare i samband med att järnvägen drogs in i Stenungsund.
Industrin intill har option på marken och för att avsluta privat boende här löste kommunen in huset för omkring fyra år sedan. I efterdyningarna av flyktingkrisen 2015 gjorde kommunen viss upprustning av fastigheten för att skapa bostäder åt kommunplacerade personer som fått uppehållstillstånd. Samtliga har flyttat ut och i förra veckan påbörjades rivningen till mångas förvåning.
Med grävskopan på plats har stenungsundsbor reagerat över att huset nu rivs. En av dessa är Tittit Hardingz Saxmark som arbetar med just byggnadsvård. Hon och maken bor på Västergården som tillhör Mariagården, Stenungsunds äldsta hus som också ägs av kommunen.
– Som byggnadsvårdsarbetare tycker jag det här är jättetråkigt. Jag reagerar för att det finns så få äldre hus kvar i Stenungsund. Det här var ett Jugendhus från början av 1900-talet och jag tycker det är synd att man inte tar vara på den byggnadskultur som finns kvar.
Hon menar att intresset för att ta tillvara gammal byggnader bara ökar och att det hade funnits andra sätt att ta tillvara på huset.
– Jag vet att det är industrimark, men det går till exempel att flytta och det finns många människor som vill göra det. Det finns ett kulturvärde i huset. Att bara gå fram med en grävskopa känns så fel. Varför river man ett fungerande hus? Det ligger ju inte i vägen och kanske hade någon verksamhet kunna använda sig av huset. Det är ju ändå tänkt som industriområde och då ska man ha verksamhet där. Det är också konstigt att man inte kommunicerat rivningen till allmänheten, då kanske det hade tagits tillvara.
Kritiken syns inte minst på sociala medier där många stenungsundsbor uttrycker ilska och sorg över att huset rivs. Stenungsundsbon Ingemar Wessberg, före detta ordförande för Stenungsunds hembygdsförening har arbetat mycket med bevarandet och dokumentation av Stenungsunds kulturhistoriska miljöer. Han är också kritisk till rivningen.
– Vi har stött på kommunen om huset tidigare, men inte så mycket nu i slutet. Det var ett väldigt vackert hus och vi tyckte att det skulle bevaras. Vi har pratat länge om att de kunde reparera det och snygga till det så kunde det ha varit någon form av samlingslokal.
För ett år sedan var ett annat kulturhistoriskt hus föremål för samma diskussion. Det gamla soldattorpet vid CW Borgs väg skulle bort och tanken var att låta flytta det, men i slutändan revs även det huset. Hembygdsföreningen försökte, men lyckades inte rädda torpet.
– Det finns inte så många gamla hus kvar. Vi vet att kulturhistoriska miljöer är viktiga för människor. Både ur själsliga, kulturella och historiska perspektiv, säger Tittit Hardingz Saxmark.
Annika Sahlin Ottosson
annika.sahlin@lokaltidningensto.se
0303-72 82 22
